Trypps VM-blogg



Välkomna till Trypps VM-blogg, där jag delger er mina bästa stalltips inför matcherna och bjuder på glimtar från min vardag som Nurps utsände på plats i Putins förlovade land. Alla saknar vi de tvärsäkra spådomar som bläckfisken Paul delgav i VM för åtta år sedan, men jag kommer göra allt i min makt för att minimera denna saknad och ge er allt ni behöver för att fatta glasklara beslut i denna djungel av desinformation och irrelevanta faktoider. Här kommer ni endast finna det mest avgörande och nödvändiga för att alla tvivel skall undanröjas.


Tidigare inlägg



Organizatsyija


Hej igen, kära bloggläsare!

Organizatsyija. Så heter min bettingklubb här i Moskva. Jag har blivit god vän med Igor, en långhårig och rikligt tatuerad man som bott några år i Sverige och känner några motorcykel-killar där. Först ville han att jag skulle satsa ett av mina organ, vilket i sig var oväntat, så jag frågade om proceduren. Tydligen tar de ut organet som säkerhet, och om man vinner, får man två tillbaks. När jag förklarat att jag varken ville ha en eller tre njurar i min kropp, gick han till slut med på att ta emot en större summa pengar istället, mot att oddset skulle förändras löpande fram till matchstart. Efter att ha spenderat mitt 4-åriga arvode från Nurps tips i en enda storsatsning, gick jag med lätta steg mot stadion för att bevittna stormötet och med egna ögon se min investering fördubblas. Vad jag inte var beredd på, var säkerhetskontrollen som mötte mig vid stadionentrén.

En rysk armé av kravallpoliser och stränga f.d. KGB-vakter såg till att ingen kunde ta sig in med knivar, machetes, yxor och framförallt läskflaskor med kork på. En vakt gormade fram en fråga eller nåt liknande på vad jag gissar var ryska, men när jag inget verkade förstå, pekade han på en skylt med förbud mot handgranater, bazookas och Justin Bieber-t-shirtar. ”Da!” svarade jag, för att markera att jag känner till artisten, vilket ledde till att 13 kravallpoliser slängde sig över mig i tron att jag var ett fan, alternativt att jag tänkt självmordsbomba mig och resten av stadion. Oklart vad som hade varit värst i deras värld. En av dem såg dock närmast besviken ut över att jag inte ens hade en liten dynamitgubbe i bakfickan, så det lutar åt det senare. Trots kroppsvisiteringen blev jag dock inte insläppt. Troligen var misstanken om att jag var en belieber för mycket för dem.



Stämningen var hög där inne, anade man, och till slut kunde jag urskilja en osedvanligt sluddrande rysk nationalsång som annonserade att mitt tips gått vägen. Succé alltså, och välförtjänt revansch över att jag bara fått lyssna på publikens reaktioner på matchen från parkeringen utanför stadion trots 4 års uppladdning, reporterstatus och innehav av orimligt dyra biljetter. Jag anlände triumferande till spelkontoret samma kväll (igår alltså) för att inkassera den välförtjänta storkovan när Igor mötte mig i dörren och beklagade med utslagna armar och på bruten svenska att oddsen tragiskt nog blivit så låga innan matchstart att jag förlorat hälften av min insats trots vinst. Han såg verkligen ledsen ut för min skull, jag tyckte nästan lite synd om honom. Men, men, jag tippade ju iaf rätt, och det är ju det viktigaste!

Imorgon möter Danmark nån snubbe som heter Per U. Det ska bli spännande att se hur Macchu han är.

Trypp out!



Kommentarer på bloggpost