Väntan på Moskva flygplats gick bra. Vi passade på att äta mat medan matchen mellan Ryssland och Uruguay pågick. Båda tv-apparaterna i restaurangen visade matchen men vår teve låg tre sekunder efter i sändning.. En mexikan som satt vid bordet intill hade beställt in ketchup till sina pommes frites. När notan kom fick han betala extra för ketchupen. Man kunde bara skratta åt servicen! Vår flight blev uppskjuten 1,5 timmar så vi kom iväg sent. På planet fanns ca tio svenskar och 40-50 mexikaner. Till Simons förvåning, även om han börjar bli härdad, så började Nurp prata spanska med några av mexikanarna. De berättade att ca 40-45 000 mexikaner hade kommit till Ryssland för att heja fram sitt landslag. Vi svenskar kanske är totalt 10 000? Och vi som åker till Jekaterinburg är färre, kanske runt 6 000 personer. Vi räknar alltså med att få skrika väldigt högt om vi ska ha minsta chans att höras. Mexikanerna var trevliga och önskade oss lycka till, och vi alla var eniga om att drömmen vore att båda lagen skulle ta sig vidare.

Vår spontana känsla inför landning var att Jekaterinburg skulle vara klart svalare än Sotji men vi fick tänka om eftersom det fortfarande var t-shirtväder när vi gick ur flygplanet, trots nattetid och trots att marken var blöt på grund av regn. Vår värdinna på airbnb-boendet hade lovat att hämta oss vid flygplatsen kl 24, men på grund av förseningen med flighten fick hon åka dit 01.30 istället. Hon var glad och trevlig, och för en gångs skull kunde vi prata engelska utan konstanta missförstånd. Hon kunde berätta om staden och vi lärde oss att det nu var ovanligt varmt här. Det är en stad som har kraftiga skillnader mellan vinter och sommar. Hon var själv van vid vintrar på -40 grader eftersom hon ursprungligen kom ifrån en stad längre bort i Ryssland. Hm, tänkte Simon, att nåt så vackert kunde komma från Sibirien. Hon påminde om Daenerys från Game of Thrones så Nurp var beredd att hålla med.

Vi parkerade bilen och hon ledde oss till ett lägenhetshus med en dörr som mer liknade en skyddsdörr än något annat. Direkt innanför var en trappuppgång som påminde oss om första världskriget. ”Don’t worry” sa värdinnan medan vi gick upp ett par våningar i stentrappan och fascinerades över att det kan se ut så här. Vi hade sett bilder från lägenheten och åtminstone den motsvarade förväntningarna. Den var mysig och fin även om inredningen var motsatsen till stilren. Där skulle vi sova en natt innan vi behövde byta boende. Vid halv fyra somnade vi och då började det redan bli ljust ute. I Sotji gick solen upp och ned med kort varsel men här är det mer Sverige-likt med långa ljusa sommarkvällar. Staden ligger i höjd med södra Sverige.

Vi vaknade sent på tisdagen, men på grund av tidskillnaden från Sverige (+ 3h) och Sotji (+ 2h) kändes det som om det fortfarande var morgon. Vi tog oss upp och åt upp frukosten vi tagit med oss från Sotji. Något som är en konstant anledning till lika delar frustration som glädje är avsaknaden av handfat på toaletterna. Det fanns på första hotellet, men på våra airbnb-boenden har vi hela tiden gått fel när vi ska borsta tänder eller tvätta händerna. Speciellt efter toa-besök är det märkligt att gå till köket för att hitta tvål och vatten. Simon sammanfattade det ganska bra denna morgon: "Hä värsta e när man skä sputta. Man köm i full panik å får vända!".

Ganska snart var det dags att byta boende, då Daenerys inte hade möjlighet att erbjuda en natt till. Flytten skulle innebära en klar försämring i standard på hemmet men däremot en klar förbättring i avstånd till arenan - endast 400 meter ifrån! Helt enligt rysk gästfrihet skjutsade hon oss till det nya stället, men när hon erbjöd sig att göra det glömde hon visst att hon hade fyllt sin redan lilla bil till bredden med lådor och kläder. Vi arrangerade om bäst vi kunde och satt som packade sillar i baksätet medan hon rattade oss de tre kilometarna till arenan. Vi tog ett tårfyllt farväl (nåja) och traskade vidare på egen hand till det nya stället. Vi passerade arenan som vi tidigare bara sett på bild och konstaterade att den verkligen är märkligt byggd. Den är normalt cirkelformad, men till VM har man byggt ut båda kortsidorna med extraläktare. Vi funderade om den kommer hålla för alla mexikaner som intar arenan imorgon. Det återstår att se!

Vi mötte en rysk tjej som även hon pratade bra engelska. Äntligen lite fördomar som bryts! Hon ledde oss till lägenhetshuset vars entré var en säkerhetsdörr från.. ja gissa vilket världskrig. Sedan gick vi återigen uppåt i en risig gammal trappuppgång och tog en trång hiss med svag belysning upp till våning fyra. Där fanns en ny säkerhetsdörr som krävde nyckel, innanför den fanns ytterligare en ogenomträngbar dörr att låsa upp. Ytterligare två dörrar senare så var vi inne i vår "fantastiska" lägenhet! Vi måste alltså passera en dörr utan lås och fyra dörrar som öppnas med nyckel för att ta oss hem, varav tre av dörrarna står emot atombomber. Om någon tvivlar på vår säkerhet så borde detta lugna er. Till vår lycka upptäckte vi att badrummet hade ett handfat! Äntligen tillbaka till svensk standard. Eller.. låt oss ändra på den bilden. Där saknas spegel, men den finns däremot i hallen OCH i köket. Vi tyckte att köket var lite speciellt tills Simon knäckte koden och konstaterade att köket är en ombyggd toalett - allt är kaklat, diskhon är ett typiskt badrumshandfat med spegel bakom och skåp med glasbottnar som man bara har på toaletter. I köket finns också en tvättmaskin. Det enda som talar om att vi är i ett kök är gasolspisen och det lilla matbordet.

Vi är glada för värme och den gröna fina naturen i de städer vi varit i. Även djurlivet är trevlig men aningen irriterande. Vi vet inte var alla fåglar kommer ifrån som aldrig slutar sjunga. Det kvittrar och har sig dag ut och dag in. Om vi hade haft ett luftgevär så hade vi haft en plåga mindre. Inte ens Simons nedsatta hörsel klarar att kämpa emot fågelsången som tränger sig in i våra öron. Vi har lagt märke till att våra fönster flera våningar upp har myggnät. Men här finns inga myggor vad vi har sett, och det är sällan myggor finns på så hög höjd. Eftersom minst två fåglar slängt sig mot våra fönster misstänker vi att de i själva verket är fågelnät. Kan nåt rysskännare bekräfta detta? Vi testar i detta nu att ha ett fönster öppet utan fågelnät. När vi kommer tillbaka till hemmet ikväll kanske lägenheten är fylld av fåglar. Det ska bli spännande att se!

Vi har inte nämnt något om matkulturen här. Idag var första gången vi lagade egen mat, förutom köp av baguetter tidigare på resan. Men vi har köpt egen frukost och har därför fått testa på vad landet har att erbjuda. Till vår förvåning har vi lyckats bra med våra köp. Juice smakar gott även här, likaså yoghurt och smörgås (så länge man väljer rätt sort). Däremot avråder vi alla för all framtid att köpa rysk mjölk. Vid köpet var vi väldigt medvetna om den chansning vi gjorde (Nurps största glädje efter två månaders jorden runt-resa var att återigen få dricka svensk mjölk), men vi tänkte att man ju kunde bli positivt överraskad också. Det blev vi absolut inte. Mjölken var visserligen vit men hade en vass smak som tog bort all livslust. Den försvann ner i diskhon, mjölken alltså. Idag gjorde vi ett försök att laga pasta och korvstroganoff vilket gick sådär. Dels fanns ingen falukorv i butikerna så det fick bli tjock korv blandad med nån typ av grillkorv. Korven såg aningen plastig ut men den var fortfarande aptitligast av de val vi hade. Det visade sig att vi sett rätt, för när vi öppnade paketet låg varje korv insvept i tunn plast. Vi ska inte gå in djupare på den perversa upplevelsen av att dra loss plasten från korven, men vi kan säga så mycket som att man efteråt kände sig smutsig inombords. Vi har under den senaste veckan gjort flera försök att köpa vatten och vid alltför många tillfällen har vattnet haft äcklig bismak eller varit kolsyrat. Denna gången säkrade vi upp genom att köpa två olika flaskor av den goda sortens vatten. Någon av dom var ju icke-kolsyrad och nu vet vi äntligen vilken! När vi handlade glömde vi tänka på att vattnet i kranarna är helt otjänligt och att vi därför inte vågade koka pastan i det. Vi vet nu att kolsyrat vatten funkar alldeles utmärkt som pastavatten. Vi köpte också en konserv med champinjoner till vår stroganoff men den gick inte att använda då champinjonerna låg i nån sås som stank för illa. Lukten gick inte att skölja bort så vi riskerade inte vår hunger på snålhet. Ner i soptunnan med den. Pastan, korven och tomatsåsen funkade bra ihop, men det är inget snack om att vi har ätit godare sedan vi kom till Ryssland.

Vi har tagit en tur i stan idag och av det lilla vi sett kan vi säga att Jekateringburg är en typisk rysk stad så som man föreställer sig, framförallt på grund av de gamla fula lägenhetskomplex som hade behövt renoveras för 40 år sedan. Men här finns också mycket moderna byggnader. Vi har förvånats av de riktigt höga skyskrapor som finns här och av myllret av folk som rör sig i staden. Det finns fina parker, även om flera av dom sköts mindre exemplariskt, och det finns fina kickbike-parker där ungdomarna håller till. Kickbike verkar vara ett stort fenomen i det här landet. Jekaterinburg har också spårvagnslinjer. Man får passa sig så att man inte går utmed rälsen för när som helst kan det komma en spårvagn i hög hastighet bakom eller framför en.

Imorgon är det dags för match! Innan dess passar vi på att möta upp med Nurps pastor i Kungsporten som tillsammans med sina söner ska se sista matchen. Det kommer bli en riktigt kul dag!