Privet Shvetsiya!

Vi har landat i Ryssland och redan hunnit njuta av två fina dagar i solen. Flygresan tog hela onsdagen med stopp i både Minsk och Moskva innan vi anlände till resans första mål Sotji. Undvik alla dessa flygplatser. Konstant oklar information och transit finns inte, man måste skriva på migrationsintyg varje gång, Simon blev nästan inte insläppt i Vitryssland medan jag satt på andra sidan och undrade vad som hände. Vi skämtade vid varje flygbyte och pekade på trötta bagagehämtare att ”det är den där klanten som kommer slarva bort din väska”. Vi anade inte att vi skulle få rätt, för nånstans mellan Minsk och Moskva tog Simons väska en annan väg, till min stora skadeglädje. Vi kom till ett hotell intryckt i en salig röra bland andra hus och hotell (hur kan man bygga så tight..) och blev fint bemötta av personalen. Den följande duschen var underbar efter en lång dags resa. Utom för Simon som inte hade något ombyte :)

På torsdagen njöt vi av sovmorgon och sen frukost. Vår plan hade varit att hänga på stranden men nu fick vi först ta taxin till ett shoppingcenter då det saknades ett par badbyxor. Vi köpte även fika till beachen och fick då uppleva den ryska vänligheten som vi inte kände till sen innan: när vi hade plockat frukt och gått vidare i butiken kom någon efter oss och visade att vi behövde väga frukten och få en prislapp. Plötligt hade vi tre-fyra ryssar som hjälpte oss hitta nektariner på pekskärmen och gick runt för att hitta nektarinerna bland fruktlådorna. Vi har fått vara med om liknande saker flera gånger. Överlag är ryssar trevliga och vänliga. Trots att nästan ingen kan engelska, knappt ens hotellpersonalen.

Vi hängde på stranden ett par timmar och jag brände mig naturligtvis trots att det var jag som var mest noga med att smörja in mig. Det fanns tyvärr ingen fin sandstrand, men runda småstenar är också helt okej att sola på så länge man låg på handduken. För varje gång fötterna nådde stenarna var det som att skållas, de var så sjukt varma! Vattnet var däremot precis lagom varmt och salt. Perfekt för en solsemester!

Vi passade på att kika in Fan Fest-området där de har storbildskärm, underhållning och servering. Mitt på dagen var det inte mycket folk men det var ändå roligt att titta på fotboll tillsammans med alla möjliga nationaliteter. Det blir en speciell stämning!

När vi kom tillbaka till hotellet fick vi ett glatt besked att den förlorade väskan var återfunnen och levererad! Jag fick tillbaka mina utlånade shorts och Simon fick tillbaka livsglädjen. Det firades med dusch, rena kläder och match på hotellets översta plan med storbildsteve, läsk och chips - fantastisk kvällsmat. Matchen (Kroatien-Argentina) var fin men storbilden var mindre fin. Bilden var rätt suddig och ibland försvann den helt. Till råga på allt undrar vi fortfarande vad Simon egentligen fick för vatten till ”kvällsmaten”. Georgiskt mineralvatten hette det, men smaken var ytterst märklig - munskölj? Konsistensen var inte helt vattnig heller. Mer åt det geleaktiga hållet. Vi smakade flera gånger men kunde inte förstå hur man kunde sälja det här med etiketten vatten. Det blir Cola framöver!

På fredagen var det midsommarafton! Det skulle naturligtvis firas med svenskarna på plats. Men först gav vi oss iväg mot på stranden för att steka. Istället för en lättillgänglig taxiresa valde vi att testa lokaltrafiken. Hur svårt kan det vara att åka buss? Inte så svårt visade det sig. Bussarna var lite större minibussar som anlände till hållplatserna med korta mellanrum. Vi hoppade på första bästa som hade rätt bussnummer på skylten. Vi ville göra rätt för oss och betala, men visste inte priset. Busschauffören pratade naturligtvis inte engelska och förstås inte vad Fan Zone betydde (där stranden låg). Några hjälpsamma ryska passagerare lyckades tyda ordet FIFA och därmed kunde de konstatera vart vi skulle. Vilket visade sig vara helt ointressant, för priset var detsamma oavsett - 22 rubel eller 3 kr. Lite dyrt tyckte vi och gick av.. Nä vi betalade och åkte med!

Under resans gång satt chauffören och pillade med sina pengar och lade in sina små mynt i ordning. Vi insåg att de flesta betalade när de gick av istället för på. Och vi konstaterade att systemet inte var speciellt smidigt för någon, eftersom busschauffören sitter ensam längst fram och ingången till bussen är bakom honom så att alla måste gå längst fram och sträcka fram sina mynt över sätet medan han räknar pengarna. Vid en hållplats dök 15 skolbarn upp och fyllde bussen till bredden. Snart hade de hittat nya idoler i mig och Simon, och använde sina begränsade kunskaper för att öva engelska fraser. Att Simon bar svensk tröja och inte brasiliansk tog ett tag att fatta. Chocken över att jag var 33 gick inte att ta miste på. "You look good" (för din ålder) - tack så mycket, man får ta varje komplimang man får. Bäst gick det när vi pratade FIFA, Far Cry och Assassins Creed. Där behövdes inte många ord för att förstå varandra.

Efter ännu några sköna timmar på beachen hoppade vi på en gratisbuss till Adler ca tre mil från Sotji centrum. Vi räknade med 45 minuters resa för att sluta upp med supporterföreingen Camp Sweden som anordnat midsommarfirande intill arenan. Efter en timme började vi bli otåliga - det skulle ju inte ta så lång tid. Efter en och en halv timme var inte humöret på topp, då vi var sena redan när vi gick på bussen. Men ytterligare en hjälpsam ryska insisterade på att vi skulle komma fram genom att sitta kvar på bussen. Efter totalt två timmar i buss kom vi fram till slutdestinationen, och hade sedan länge fattat att vi borde ha hoppat av en timme tidigare och promenerat några hundra meter istället för att ha åkt runt hela Adler. Trötta och oroliga över att ha missat hela tillställningen så betalade vi 13 kr var för att åka den sista kilometern med en golfbil som skyttlade människor fram och tillbaka inom Olympiska Parken, det område där OS ägde rum för fyra år sen.

Vi behövde inte bli besvika. På en stor gräsyta nära arenan och stranden fanns flera hundra svenskar som fortfarande dansade runt en provisorisk majstång och sjöng nationalsången och andra ramsor medan de hinkade i sig öl. Simon hittade ett gäng fotbollsspelare från Korsnäs som vi snackade lite med och där såg vi även självaste Glenn Hysén som var omgiven av både reportrar och fans som ville fota. Även Glenn Strömberg kunde ha varit där, men av säkra källor (se lite längre ner) så undviker han folksamlingar eftersom han är för populär och måste hålla sig undan.

Vi passade på att ta ytterligare ett dopp eftersom värmen var hög och vattnet inbjudande. Svetten rinner konstant här då luftfuktigheten är hög och temperaturen en bit över 30 grader, gissar vi. Vi åt mat med ett gäng killar från Falkenberg samtidigt som vi sneglade på en teve i bakgrunden som sände Nigeria-Island. Medan vi åt kom det in ett par (Simons egna ord) "ryska primadonnor" och satt sig vid bordet intill. Han insåg ganska snart att jag nog skulle bli nöjd med tanke på min kändisjakt, för vi ju visste att SVT fanns på plats. Våra nyfunna kompisar undrade nog varför vi började tissla om de ryska damerna vid bordet intill, och varför vi plötsligt ville fotas med dom. Men det var ju inga mindre än Jane Björk och Frida Östberg som hade ett alldeles eget bord och som var glada att bli fotade med oss. Vi pratade en stund om vår upplevelse av Sotji och om hur de hade det på sina jobb. Det började bli lite halvjobbigt när en av falkenbergkillarna, som var ordentligt berusad, började prata damfotboll kontra herrfotboll. Frida Östberg, som ju vunnit diamantbollen och har minst ett silver från fotbolls-VM kollade på mig och vi tyckte båda att han började ge sig ut på djupt vatten, men på nåt sätt lyckades han säga nåt bra trots allt. Vi lämnade "primadonnorna" till att fortsätta jobba, men fick som sagt ett par ord om Glenn Strömberg också. När vi skulle gå vinkade dom glatt hejdå så vi kan inte bara ha varit jobbiga fans :)

Vi följde med våra tre middagskompisar tillbaka till midsommarfirandet som fortfarande pågick i lite mindre skala, och promenerade mot tågstationen. Buss var ju uteslutet efter det senaste misslyckandet. Tågstationen var i stort sett tom på folk och vi bestämde oss för att prova en ny taxi-appsom vi fått tips om. Inom fem minuter kom en taxi och plockade upp oss och körde oss i ilfart tillbaka till Sotji på ca 30 minuter. Visserligen inte gratis, men det var sjukt värt att slippa två timmar i buss.
Vi gick in på fan fest-området och kollade slutet på Serbien-Schweiz med ett par tusen andra åskådare. Riktig skön stämning när så många lever sig in i matchen, vare sig det är tyskar, svenskar, peruaner, mexikaner, serber eller schweizare. De flesta nationaliteter finns på plats trots att de inte har någon match i Sotji.

Slutligen begav vi oss hemåt före en tre kronor-resa i en totalt överfull minibuss. Det påminde lite om filmer från japanska tunnelbanor där konduktörerna trycker in folk i tågen. Varje gång vi stannade tyckte alltid någon ryss att det fanns plats att hoppa på, och på nåt sätt gick det ju. Ännu en fin dag till ända!

Slutligen kan jag passa på att lyfta in lite egna tankar om mitt mående. Den här bloggen är inte tänkt att handla om min psykiska hälsa, men jag har själv funderat på om en del tycker det är stötande att man påstår sig vara depressiv men samtidigt åker på en fotbollsresa.
Ja, jag har undrat detsamma flera gånger både medan jag samlade kraft för att boka resan och biljetter, under dagarna innan resan då stressen var som störst, och inte minst under resan hit och under den första dagen. Jag har hunnit gråta och funderat över vad jag gör här. Jag har längtat hem lite grann och tänkt att jag är dum i huvudet som åker iväg trots att orken inte alltid finns. Men dom här tankarna har bara fått finnas där under max några timmar. Resten av tiden har jag kunnat njuta och vara glad över det här äventyret. Inte minst efter idag då vi fick träffa andra svenskar och verkligen uppleva känslan av att vara på ett VM. Det här ger mycket mer energi än det tar. Det hade ju tagit energi att vara hemma också - så varför inte må lite dåligt medan man gör det man älskar istället för att må dåligt hemma..?

Imorgon (idag för de flesta som läser det här) är det dags för Sverige-Tyskland. Gissa vilka som är tokladdade?!!